Brist eller inte?
Idag talar Ekot om tolkbristen och villkoren i tolkyrket igen. Väldigt bra att sökarljuset fortsatt är satt på situationen inom tolkbranschen. Om du öppnat en tidning, sett på TV eller kollat din Facebook-feed de senaste månaderna så kan du inte ha undgått att läsa om tolkbristen. Som en följd av flyktingströmmen ska Sverige plötsligt drabbats av en akut tolkbrist och de tolkar som faktiskt finns att tillgå verkar också vara helt undermåliga, åtminstone om man ska tro rapporterna i media. Men frågan verkar inte vara helt entydig, för den som fortsätter att läsa vidare bland sökresultaten så verkar det varit tolkbrist åtminstone sedan 1999 och 2004 behövdes det 5000 nya tolkar enligt SvD.
Lösningen verkar också vara ganska enkel, om någon bara puttar in tillräckligt med pengar i diverse (tillfälliga) tolkutbildningar så löser det sig, åtminstone om man ska tro olika debattörer. Då kan vi utbilda nyanlända som är färdiga med sin SFI och så har vi löst både tolkbristen, arbetslösheten och integrationen i ett trollslag, voilà.
Som du kanske förstått på tonen i min inledning så håller jag inte riktigt med. Jag tänkte reda ut det här med tolkbristen. Hur kan vi ha haft tolkbrist sedan åtminstone 1999 och dessutom genomfört utredningar 1972, 1982, 2005 om tolkutbildningar utan att kunna lösa frågan? Och är det verkligen brist på tolkar? Och om det inte är brist på tolkar – Varför finns då ingen tolk att tillgå när det behövs? Varför tolkar fortfarande kompisen, eller grannen, eller mamma, eller pappa, eller syrran?
Först och främst är det brist på tolkar? Ja och nej. Som så mycket annat här i världen går det inte att svara enbart ja eller nej. Det är brist på utbildade och auktoriserade tolkar i vissa språk men inte alla. Det är brist på tolkar vissa tider på dygnet, men inte alltid.
Just idag, augusti 2016, kan det verkligen vara svårt att få tag på arabiska tolkar som är auktoriserade och har utbildning, om du dessutom behöver den tolken runt 10 på förmiddagen och du jobbar i vården kan det verka helt omöjligt. En auktoriserad engelsk tolk till en förhandling i domstol är däremot förmodligen inga större problem. Varför är det så? Dels beror det förstås på tillgång och efterfrågan, med tanke på att många av de flyktingar som kommer nu är just arabisktalande så är efterfrågan stor, precis som efterfrågan är stor på sängplatser, handläggare på Migrationsverket osv., osv., men just där handlar det mer om att systemet är överlastat snarare än att det inte finns tolkar.
Men visst finns det språk där det varken finns tillräckligt med utbildade och/eller auktoriserade tolkar. Varför skriver jag förresten auktoriserade och utbildade? Jo, för att det helt enkelt är två olika saker, en auktoriserad tolk har klarat ett terminologiprov och ett muntligt tolkprov, medan en utbildad tolk har genomgått kortare eller längre utbildning i att tolka.
För att överhuvudtaget kunna bli auktoriserad måste det tillhandahållas en auktorisation i ditt språk. Du kan vara hur duktig tolk som helst i Hmong (jo det finns talare av det i Sverige), men eftersom det inte finns något auktorisationsprov i Hmong så kan du inte bli auktoriserad. För att ordna auktorisationsprov måste det finnas talare av språket som kan rätta ditt prov och som kan sitta i juryn på ditt muntliga prov. Och proven är ingen lek – vet du till exempel hur man säger ”underhållsstöd” på ditt andraspråk, eller ”frigång” – kandidaten måste också ha 85 % rätt på meningsbärandeelement i det muntliga provet om jag minns rätt. Bedömarna måste alltså vara minst lika skickliga som den potentiella tolken.
Samma sak när det gäller utbildade tolkar, för att du ska kunna utbilda dig i just ditt språk kräver många utbildningar att det finns en språkgrupp i ditt språk, om du då är enda talaren i ditt språk i din region så blir det krångligt att utbilda sig också.
Så visst är det en brist, i vissa språk och vissa regioner, men långt ifrån allt och överallt. Varför är jag då inte nöjd med att tidningarna skriver om det och ”alla” verkar vara intresserade av det från ministrar till lokalredaktioner? Jo, visst är det bra med mycket uppmärksamhet kring en viktig fråga. Och visst är det viktigt att vi hjälps åt att förbättra situationen där man kan. Jag vill dock inte ha någon ”quickfix”. Det är så lätt att bara pytsa ut pengar till höger och vänster och så säga att man vidtagit åtgärder. Men vill vi verkligen att en utbildning till ett yrke som kräver kvalificerade kunskaper och färdigheter som kan jämföras med yrken som sjuksköterska eller polis ska ligga hos privata företag utan gemensam läroplan? Och varför ska den utbildningen inte ligga på högskola? Nu finns ju faktiskt möjligheten att ta ett helhetsgrepp och arbeta fram en genomtänkt och permanent tolkutbildning som skulle kunna lösa problemen, när man ändå är i gång skulle man kunna skapa en särskild enhet på ett departement med ansvar för tolkfrågor, det har man bland annat gjort i Norge.
Men varför ska man överhuvudtaget tillhandahålla tolkar? Borde inte folk som bor i Sverige kunna svenska? Och om de inte kan det – borde de då inte öva på svenska? Mer om det här.
Om du är intresserad av den rapport som Tolk- och översättarinstitutet tagit fram om tolkutbildning så kan du läsa den här.