En svensk man ringde mig och undrade om jag kunde hjälpa honom att förstå vad ”dom skrattade åt”. Han hade problem att förstå ett videoklipp med en brittisk ståuppare på webbplatsen Youtube. Jag gick snällt in på Youtube och tittade, men visste redan att jag inte kunde hjälpa. Det kan vara svårt nog att förklara ett skämt på svenska för en svensk, än värre att försöka uttyda ett brittiskt skämt dränkt i skrattsalvor, med anspelningar på lokala företeelser. Tänk att du förklarar något jättekul med Ipren-mannen för din amerikanske kompis som aldrig sett svensk tv.

Så vad gör tolken när talaren börjar skämta? För det kommer den som ska tolkas att göra; skratt bygger broar. När jag måste välja mellan att försöka förklara skämtet och att utelämna det, så väljer jag ofta det senare. Helt enkelt för att det tar så mycket tid från resten av budskapet. Men kan jag översätta skämtet så gör jag det. Lyssnaren kommer att känna sig utesluten från gemenskapen om han eller hon inte vet vad alla skrattar åt, och en del skämt är översättbara. Talaren kan också säga något roligt av misstag. Vad gör jag då? Tolkar jag och låter alla skratta på talarens bekostnad? Eller korrigerar jag misstaget? Det får sammanhanget avgöra.