Tolkarnas öde i Afghanistan

I augusti skrev jag om de tolkar som jobbat för svenska styrkorna i Afghanistan. Då hade tolkarna lämnat in en asylansökan, men det ansågs omöjligt att tolkarna skulle få asyl utan en lagändring.

Nu har tankesmedjan Frivärld publicerat en rapport om tolkarnas öde och igår kom en debatt artikel på SvD:s brännpunkt och idag debatterades det i Sveriges Radios Studio ett.  Tydligen fick tolkarna inte ens svar på sin asylansökan eftersom den inte ansågs som giltig. Återigen riskerar frågan att bollas bort med argumentet att det inte går att göra något åt situationen om inte lagen ändras.

Jag hoppas att diskussionen om tolkarnas öde nu får fart. Det verkar helt horribelt att det måste krävas en lagändring för att ta hand om 24 personer som varit avgörande för svenska styrkan och dessutom gjort sitt arbete med livet som insats. Självklart har det inte varit riskfritt för de svenskar som varit nere i Afghanistan heller, men det är en liten men viktigt skillnad om man kan åka hem, eller om man redan är hemma. Om situationen varit sådan att man varit försiktig med uppgifter om de svenskar som varit där eftersom deras familjer har kunnat hotas, hur är det då för dem som är tvugna att stanna på plats.

I diskussionen i radio idag lät det som att en lagändring för att ge dessa 24 uppehållstillstånd skulle vara som att öppna pandoras ask, då skulle man behöva ge tillstånd till alla som hjälpt de svenska trupperna. Jag har absolut ingen kunskap om situationen i Afghanistan och hur många som kan stöttat de svenska trupperna lika intensivt och nära som tolkarna, men jag har svårt att tro att det skulle kunna vara en svår nöt att knäcka om viljan finns.